Det finns egentligen hur mkt som hellst, som man skulle kunna skriva under denna rubrik! Men en sak är säker , finns bara en sak jag ALDRIG kommer att glömma. Men vet inte om jag vågar skriva så mkt om det! Eller vågar och vågar, jag vill nog hells inte nänmna något om det istället!

Jag har mkt minnen med många människor. Bl.a Anette - Philip - Andreas - Ante - och alla andra vänner.


Kan ju börja med Philip, han började jag snacka med 2001 eller något i den stilen. Jag och EriCa hade tråkigt en ludvika fest. Så vi gick hem till pappa, satt oss vid datorn och in på den berömda chatten Aftonbladet. Och så var det två grabbar som började skriva till oss, och vi nappade väl. Snacka på nätet kan man ju göra med alla liksom. Dom frågade oss om vi hade nummer, så vi gav ut mitt och dom ringde upp. Inte fattade man mycket av vad en skåning sa, men till slut gick det bra. Vi snackade varje dag med dom tror jag. Sen så addade man gänget på MSN. Man kunde få samtal mitt i nätterna av Philip, och han var jätte full. Sen höll man honom sällskap från och till gymet. Riktigt trevliga tider var det, har fortfarande kontakt med honom och nu är det så att - i miss him !

Anette då? Henne har man kännt sen man var liten, eller ja mindre! Vi har alltid så jäävla kul när vi är tillsammans, ingen kan stoppa våra dumheter då. Alla gånger vi vart ute sena nätter , och tidig morgon ^^ Vi har setat i stadsparken , och kollat på massa fula människor , han på cykeln "If u are not tyst i´m gonna kära ner cykeln i halsen på dig" , HAHA ^^ Det är något man inte glömmer, =P Våra sthlm resor - tro inte jag glömmer dom. ^^ Den gången vi var där i flera dagar , det var bara något inpuls vi gjorde på nån timme, haha.. Och sen helt plötsligt satt vi på bussen. =) Vi hade lägenheten för oss själva, och vandrade så bena skakade. Den andra resan vi gjorde, då Marielle somnade på en parkbänk. haha, det är oxå något man kommer ihåg, för jag vart ju fett sjuk. Finns mycket mellas oss, fan =)

Min egna Anderas, går inte att beskriva hur mkt jag saknar dig! Efter tre år med dig, går det inte att beskriva fan. du var det bästa som fanns för mig, att vi hamnade i samma klass. Och att vi blev så bra vänner, det är fan ett under. Du är guld värd för mig. Ingen annan finns som du gör. Funäsdalen, då vi hade så kul. Du och Matias skulle hacka grönsaker i käket i vår stuga, men Jannice skickade ut er lika snabbt. =) Alla dom gångerna vi satt själva i soffrummet, och bara snackade. Och den degen du gick från mig på studenten, kommer jag aldrig glömma. Det är något jag tänker på varje dag. Hur jag gräät i din famn, å grejer! Trodde aldrig jag skulle gråta inför dig. Men då kunde jag inte hejda mig. Du är det bästa som finns, och - I Love U !

Det näst senaste minnet som jag kommer ihåg, - Ante. Han dök upp som väärsta riddaren på en vit häst. Han var så jäävla söt mot mig i början. Och allt de där var skit bra, sen spårade allt ur! =/ Men ändå kunde jag inte sluta gilla grabben. Så många försök som vi gett allt detta. Jag är så jääävla glad att hans finns. Vi kan ha våra dagar, då vi verkligen har det kul. Sen finns det andra dagar , då man önska att man unde strypa honom, även om jag aldrig skulle våga (A) Skulle aldrig höja en hand åt den grabben, och ja.. Det ska nog jag själv vara glad över ^^ Han är iaf en av dom bästa som finnt, och han betyder sjukt mkt !