Varför kan inte jag känna ilska och hat emot dig? Varför kan inte jag få känna de där som många andra känner när dom bråkar med varandra?Jag kommer aldrig kunna göra nått åt detta, jag vet inte ens vart jag ska börja någonstans =/ Jag är helt vilsen i mig själv, för fan =/ Jag vet ingenting längre.
Jag vill hata dig, samtidigt som jag inte vill och det är där problemet är, det jag inte vill, kan jag inte göra heller =/ Men ändå vill jag ha tillbaka det vi hade från början. Och då måste jag börja med mina känslor, men dom kan jag inte göra något åt. Nu ska jag låta honom vara, få se va jag känner å ser. Jag ska bearbeta dom, innan jag kan göra något annat. Och det kan ta sån lång tid att han kanske glömmer mig. Tänk om han gör det. :O Aaahh , va fan håller jag på med?? Jag ska vara positiv nu, och det ska jag klara av.  

Jag vill – jag måste – Jag ska
Ingen mår bra av detta. Och absolut inte den jag ska tänka mest på, dvs. mig själv. Varför tänker jag alltid på andra i första hand, när jag ALDRIG fått de där tillbaka.

Ingen ser mig när jag gråter, ingen hör mig när jag behöver hjälp, och dom som ser mig kollar snabbt bort igen , och dom som hör mig sätter händerna för öronen.  

Jag vet inte va jag ska skriva mer. Har inte mina känslor i ord längre, undra om det kan bero på att jag verkligen vet vad jag ska göra med dom härdan efter. Att dom känner sig utslagna? Ja, jag vet inte. Och jag vet inte om jag ska våga ta reda på det heller. Men jag måste nog, en gång för alla. Även om det verkligen är han jag vill ha. Så måste jag glömma det. Jag kan inte gå omkring å känna detta som jag känner nu. Jag började arbeta med mina känslor igår, DAG 1 utan Andreas. Det kändes tungt, men han kan inte hjälpa mig. Så jag måste göra det själv. Och jag kommer klara det, hoppas jag.