En polare sa till mig en gång att man absolut inte ska fästa sig för mkt vid en annan människa, för att den personen kan fösvinna nästa dag. Och jag kan verkligen hålla med i dagens läge. Jag fäste mig väldigt mkt vid en annan för ett tag sen, och om jag ska vara ärlig vart det bara värre. Nu när vi båda två har blivit äldre, så fattar jag vad han menar, för nu känner jag att allt kan hända bara under en dag! Det är lite konstigt, men kommer aldrig glömma den männsikan, och absolut inte allt vi har gått igenom. Han kommer nog heller aldrig glömma mig, vi har vart med om så mkt. Så antingen kommer han ihåg det dåliga (hoppas inte), eller allt bra.

Men nu känns allt bra, det känns liksom som att vi börjar komma upp på fötter med varande igen. Vi bråkar inte, vi tjafsar inte heller, oftast sånt som leder till stora bråk när vi är igång. Och jag är mer än glad att inget sånt häner mer! =) För han vet vad han betyder för mig. Men nu vet jag faktiskt inte om jag vill att han ska betyda så mkt för mig, han kan ju faktsikt försvinna redan imon. Vad gör jag då? Går under? Går vidare? Utan honom, vet inte hur långt jag skulle klara det? Han är en människa jag kan snacka med ALLT om, och jag vet han säger vad han tycker, om allt. Han är ärlig, och han bryr sig.