Jag har hur mkt som hellst som jag vill få ur mig, men jag vet inte hur. Kan varken skriva eller prata, så vet fan inte hur det ska gå. Jag trodde att folk viste vart dom hade mig någonstans, nu har jag börjat insett att inte en jävel fattar det. =/ Tråkigt nog, han som jag verkligen trodde på. Han är totalt borta. Vet fan inte vart jag ska kunna hitta en sån människa igen, lär inte gå. För är inte så speciellt troligt att sånna som Han växer på träd =/ Så jag får väl gå här i min oro, och fundera på om han kommer tillbaka eller inte. Vilket jag faktiskt inte tror han gör, men jag hoppas av hela mitt hjärta. Att han och jag kan hitta tillbaka till varandra.

Jag får inte nämna hans namn, och jag gör det, för att jag har sån respekt för honom, vad han än säger. Jag bryr mig, jag försöker förstå så gått jag kan. Inte alltid det är så lätt, men dom gångerna vi verkligen snackade, så försökte faktiskt jag.

Jag är nog känslomässigt död, förut kunde jag verkligen styra och ställa med min ilska, vrånghet å allt. Men idag, det går inte, måste fan börja fundera va det är med mig.


Det är bara hoppas allt blir bra igen, sådär som det var förut! ..
Och inget annat jävla skit. Så trött på det där!