Skriverier.

- Sanningen

Jag har aldrig dömt dig, aldrig! Jag har sagt att det är dumt å grejer, men aldrig dömt dig. Du har alltid kunna vart den du själv är för mig. Du kunde alltid berätta saker för mig, saker som kanske tynger ditt hjärta, som jag vet du har. Men nu känns det som att du inte alls vill veta av mig längre. Du vill inte prata med mig om saker.
Vi hade saker tillsammans, som jag aldrig haft med någon, du betyder så fruktansvärt mkt för mig. Finns ingen som kommer att plocka din plats från mig, spelar ingen roll vad som händer i mitt liv, med eller utan dig. Du är den som jag håller kär. Det är liksom för dig mitt hjärta slår!
Du stöttade mig igenom allt de där svåra, sen hände något som inte fick hända. Du sa hejdå, och drog i tre månader, då ramlade jag tillbaka på ruta ett igen. Allt va så bra innan de där, eller ah, inte allt kanske. men vi kunde lösa saker. Vi snackade!! Och efter de där uppbrottet så har det aldrig blivit som det var innan, visst du är kanske inte samma person som du var innan det. men fan, du har ju något kvar som gör att jag inte kan släppa dig!


Du är allt för mig!

Comments

Vad heter du?:

Din mail adress: (publiceras ej)

Din URL/Blogg:

Din kommentar:




Trackback