Tänk att det är sånt här som gör att jag blir så jävla förbannad. För 2 år sen när jag skulle på 50 Cent, så frågade Dahlin mig om jag skulle träffa Andreas. Och han bara skrattade åt mig när svaret kom. Och jag lovade honom att jag skulle erkänna att han inte fanns om han inte kom. Och han kom ju aldrig, han "glömde" bort mig. Men än idag kan jag inte låta bli att lägga en tanke åt hans håll.

Jag saknar honom varje dag som går, även fast han behandlade mig som skit. Han brydde sig aldrig, han bara tog tog tog, gav aldrig något igen. Och det sa jag till honom för bara 20 minuter sen. Och han svarade med att så var inte alls fallet. Men jo, så är det tyvärr! Jag gav han så mkt jag bara kunde under dom åren vi snackade med varandra, men fick inget igen.

Han grattade mig på min födelsedag och jag bad han dra åt helvete, och det står jag för. För jag är så jäävla trött på att han kommer tillbaka hela tiden, varför kan han inte bara försvinna helt? Som den där gången då han blockade mig och kom tillbaka tre månader senare och bad om ursäkt. VARFÖR? För att dra upp mina sår igen eller? Jag förstår inte. Kommer nog aldrig göra det heller.
Och nu har han fått sig en son, och jag grattade honom, då skratta han åt mig. Och tyckte jag var dum i huvet som gjorde det, för jag bett han dra en gång.

Är så trött på att han hela tiden fuckar min hjärna. Men en gång för alla så är det slut på det. Han ska fan inte kunna göra det en gång till. Han är borta för alltid i min skalle. Sakna han kommer jag alltid göra, med hjärtat. Men inte med skallen, den har han knullat så det räcker!

BTW, bryr mig inte ett skit om han läser detta. Han förstjänar fan inte ens att bli nämnd i min blogg egentligen. Men nu vart han det, och det kanske är bra att en gång skriva av sig. Det är ju bara gå igenom den för att se hur många gånger han sårat mig. Så kanske alla förstår hur jag ens kan skriva detta.


Du äcklar mig, din dumma hora!