Jag saknar den där grabben som fan. Vi satt och diskuterade dom där bilderna jag la in igår från förr. Kom på att jag verkligen hade rastaflätor då. Och det betyder att jag nyss kom hem från Turkiet. Och det betyder inget mindre än att jag hade Andreas i mitt liv. Men det har jag inte nu. =/ Och allt är mitt eget fel.

Hade det vart förut, så hade jag gått under. Men just nu känns det liksom inte som att jag bryr mig, men vissa dagar då funderar man lite mer än andra, på tex. Hur hade vi vart om vi snackat? Finns hur mkt som hellst, som jag skulle kunna skriva.

Allt jag gillade med honom, är borta :( Och det är lite tråkigt. Seriöst, det är tomt som fan. En som han var allt jag någonsin önskat mig, att ha i mitt liv. Och nu finns han inte där mer.

Vet att han inte tycker om att jag skriver om honom, men det skiter jag i, för det är min patetiska blogg. Och kommer alltid att vara.

Det enda jag kan säga är, att jag kommer aldrig glömma honom.